Idag har jag varit och hjälpt Karin och hennes kolleger med att ta hand om hemlösa barn. Det var en hemsk upplevelse, rent ut sagt. Nu fattar man verkligen hur riktigt jävla hemskt (på ren svenska) de verkligen har det. Asså, jag trodde att familjen mittemot mitt hotell hade det svårt, men det det här var värre. Det är alltså barn från några månader upp till min ålder som kommer för att få hjälp. Många av de hade inga föräldrar, utan de största syskonen får ta hand om familjen. De flesta barnen har typ aldrig mat för dagen, utan fick kanske leta upp en gammal brödskiva på en soptipp som de ska klara sig en hel dag på. Och vi klagar på att vi inte får våran favoritmat varje dag, jag skäms verkligen. Men nu har jag fattat hur viktigt det är för de att få donationer, och jag sa till Karin att jag gärna blir fadder och skänker 100 eller 200 spänn varje månad. Tjadå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar