lördag 7 december 2013

Fattigdom i Senegal

Senegal brukar räknas som en av de bäst fungerande demokratierna i Afrika, men det är ändå ett väldigt fattigt land. Som jag har sagt innan så har de en BNP/capita på 1021 dollar, Sverige har ungefär 50 gånger mer. 54 % av Senegals befolkning lever på mindre än en dollar per dag, tänk dig själv att leva på typ 5 spänn per dag. Bara elen hemma kostar mer liksom. Men Senegals BNP har ändå ökat och varit ganska stabil jämfört med väldigt många andra afrikanska land. 
Jag har ju beskrivit vad jag har sett innan, flera tusentals barn som sitter och tigger pengar på gatan samtidigt som deras föräldrar eller andra syskon antingen jobbar eller också tigger. Flera av barnen har inte ens några föräldrar, de har gått bort i t.ex. HIV/aids. Många lever på gatan och har nästan aldrig tillräckligt med mat och vatten, och många bor i skitsmå hyddor byggda av bajs, lera och sten. I en hydda på kanske 15 kvadrat kan det bo över tio personer, samtidigt som en tioåring i Sverige kan ha ett eget rum med el, lampor, TV, dator, som dessutom är större än hyddorna. I hyddorna finns det oftast typ ingenting, man kanske har lyckats göra en kudde av sina två tröjor, också kan man ha hittat en filt på en soptipp. Någon kan ha fått kläder från UFF eller något annat företag som skickar kläder till Afrika. En annan kan ha fått tag på en gryta eller stekpanna, så då kan man göra upp en eld och tillaga maten som man hittar eller lyckas köpa genom pengarna de får av att tigga. För de flesta i Sverige är det en självklarhet att alltid ha mat på bordet, varje dag, som dessutom faller i smak på alla i familjen. För de flesta i afrikanska land är varje dag en utmaning, man vaknar på morgonen, om man ens har sovit, och vet aldrig vad som kommer hända den dagen. Man kanske inte får tag på någon mat och kan svälta ihjäl om några dagar. Man kanske inte lyckas få tag på något slags vatten, rent kranvatten från Sverige kan man inte ens drömma om. Tänk, så lätt det är för oss svenskar att få tag på vatten. Nästan alla har kranvatten hemma, och det är liksom bara att gå några steg, ta ett glas av typ hundra i skåpet och fylla det med rent, klart vatten. I Senegal är det typ en bragd att hitta vatten så att man inte törstar ihjäl.
Ett väldigt stort problem i Senegal är att befolkningen ökar så snabbt. Sjukvård, skolor och liknande hänger liksom inte med när pengarna inte räcker. Dessutom är det väldigt dåliga vägar och dåligt med ordentlig infrastruktur. Detta gör det väldigt svårt för bönderna ute på landet, jordbruk som är en av de sakerna som Senegal huvudsakligen livnär sig på. Även klimatet och bristen på vattnet börjar göra det svårare för bönderna. Det regnar allt färre gånger så skörderna blir inte lika bra och då får familjen gå hungriga, samtidigt som de inte har någonting att sälja och tjäna pengar till att köpa nya verktyg, renovera etc.
För att fixa en bättre miljö finns det inte så mycket mer att göra än vad som redan görs. Det mesta är nog att göra mer av det, att man skänker mer pengar och tar tag i det mer. Med mer pengar hade man  kunnat bygga barnhem, där barnen kan bo och få sjukvård, mat osv. Man skulle kunna skänka mer av annat också, inte bara pengar, som typ kläder, djur, matpaket, sjukvård osv. Man får liksom försöka att få något företag som kan sponsra med en jävla massa pengar, så kan man resa runt i världen och visa hur det är för barnen, så kanske mer skänker pengar. Jag tycker inte att det finns så mycket mer att göra, det här förslaget kanske inte är så bra men jag kommer inte på nåt annat. Hejdå för den här terminen!

torsdag 5 december 2013

Hemma!

Nu har jag kommit HEM, och det är fett skönt! Jag har saknat mitt kära hem och min kära familj riktigt mycket de sista dagarna, men det har också varit riktigt kul att resa! Jag har lärt mig sjukt mycket om fattigdom och sånt, samtidigt som jag har haft skitroligt. Jag har också lärt mig hur man ska handskas med pengar, fast nu hade jag ju mycket pengar och lite flyt med hotell och sånt. Men i alla fall, jag ska nu redovisa vart pengarna har tagit vägen.
Vi börjar med hotellet, det kostade 7600 kr, flyget kostade 10038 kr, korv på flygplatsen 20 kr, sprutor 1100 kr, malariatabletter 280 kr, också växlade jag in 10000 till CFA-franc. Då hade jag alltså 20962 kr kvar, och det är sjukt mycket, jag fattar inte hur snål jag har varit! 
Med de 10000 jag växlade in fick jag 747000 CFA-franc. Och de har jag använt till att köpa mat, shoppa, ge till de tiggande barnen, betalat för mina utflykter, alltså allt jag har betalat för i senegal. Det som blev över gav jag till Karin och Unicef, och det blev 23045 CFA-franc (ca 312 SEK). Plus att jag gav de pengarna som jag hade kvar, 20962, till dem. Så de fick sammanlagt ungefär 21274 kr. Det tycker jag är rätt bra ändå! Men jag tycker ändå att det är konstigt att jag bara har använt nästan 30000 spänn, visst, jag kunde ha valt ett dyrare hotell och levt lite allmänt lyxigare där nere. Men jag tycker ändå att jag har haft det bra, särskilt när man kollar på gatubarnens vardag (det kommer mer om det sen). Aja, hejdå!

Tjugonde dagen

Nu är det sista dagen, och inatt ska jag åka. Jag har nu precis käkat lunch och ska börja packa. Jag har ännu inte kommit över upplevelsen igår. Jag kunde knappt somna, jag har bara sovit 3-4 timmar. Men jag tänkte ta en liten tupplur efter att jag har packat, så då är jag väl lite utvilad i alla fall. Ha det gött, hejdå!

Nittonde dagen

Tja tja!
Idag har jag varit och hjälpt Karin och hennes kolleger med att ta hand om hemlösa barn. Det var en hemsk upplevelse, rent ut sagt. Nu fattar man verkligen hur riktigt jävla hemskt (på ren svenska) de verkligen har det. Asså, jag trodde att familjen mittemot mitt hotell hade det svårt, men det det här var värre. Det är alltså barn från några månader upp till min ålder som kommer för att få hjälp. Många av de hade inga föräldrar, utan de största syskonen får ta hand om familjen. De flesta barnen har typ aldrig mat för dagen, utan fick kanske leta upp en gammal brödskiva på en soptipp som de ska klara sig en hel dag på. Och vi klagar på att vi inte får våran favoritmat varje dag, jag skäms verkligen. Men nu har jag fattat hur viktigt det är för de att få donationer, och jag sa till Karin att jag gärna blir fadder och skänker 100 eller 200 spänn varje månad. Tjadå!

Artonde dagen - kväll

Idag träffade jag Karin från Unicef, och hon var trevlig och öppen med sitt arbete. Hon sa att de tar emot många barn per dag och ger de tak över huvudet, mat (så mycket det räcker), vaccinationer, och hjälper de att få en bättre balans i livet. Men tyvärr så har de begränsat med utrustning, tält, sprutor osv, så de behöver verkligen all hjälp de kan få. Det betyder skitmycket för de att få in en donation, även om det är bara är 100 spänn så har varje krona en betydelse. Många bäckar små, eller vad säger man?? :) I alla fall, Marie sa att jag kunde komma närsomhelst på förmiddagen imorgon, så jag tänkte gå dit typ direkt när jag har vaknat och käkat frukost. Ses snart!

onsdag 4 december 2013

Artonde dagen

Idag fick jag kontakt med en svensk Unicef-grupp här i Senegal. Unicef är en del av FN, som jobbar med barn i fattiga länder världen runt. De finns även i rika länder, men där samlar man mest in pengar för att kunna hjälpa de grupper som är i fattiga länder. 
Jag pratade med en trevlig kvinna som heter Karin, och hon sa att vi kunde träffas redan idag, så jag ska möta henne lite längre in i stan vid lunch. Då ska hon berätta lite mer om fattigheten, vilken hjälp som behövs, och vad vi kan göra för att barnen ska få det bättre. Jag ska också få vara med dem en dag (imorgon) och se deras vardag liksom. Så nu ska jag snart gå, hejdå!

tisdag 3 december 2013

Sjuttonde dagen

Tjena!
Igår var jag på Accrabaobab, och det var skithäftigt! Parken låg ute på savannen, och det är rätt häftigt att det kan växa träd där. Men det är en liten specialare med baobab-träd, för de har en förmåga att suga upp en enorm mängd vatten för att klara torkan. Så de kan växa i stort sett var som helst, om det nu inte är för kallt. Parken hade, som sagt, flera linbanor, stegar, klätterväggar och så. Men en sak var lite extra häftig, de hade satt upp en kanot på två linor, så den "flög" mellan två träd. 
De hade en restaurang och bar, så jag käkade lunch där. Kanske inte den bästa maten, men det var helt okej! Jag åkte från hotellet kl 11 på morgonen, och kom hem kl 4 på eftermiddagen. Klättringen tog lite mer än 2 timmar, jag körde två banor och lite extra grejer jämte banorna. Typ se om man kunde klättra hela vägen upp i det högsta trädet och liknande saker.
Klockan är nu runt 10 och jag ska gå ner till stranden. Hejdå!