Sedan jag kom hem från Niokolo-Koba har jag inte gjort något särskilt, jag har liksom bara varit i Dakar, shoppat lite, varit på stranden, och varit som en vanlig turist liksom. Utgifterna har inte varit så höga, men jag känner mig riktigt dum när jag köper en tröja till mig istället för att ge barnen som bor på gatan pengar. Så igår gick jag ut på stan för att ge barnen lite pengar, och det kändes riktigt bra. Jag tog några kontanter och gav varje barn lite. Totalt gav jag bort 10000 CFA-franc, som är ungefär en dagsutgift för mig. Och jag tror och hoppas på att de blev glada, det såg ut som det i alla fall. Jag tror faktiskt inte att de brukar få så mycket pengar. De har det verkligen riktigt tufft, de måste kämpa varje dag för att få mat på bordet, och ibland kan de inte ens få mat. Och jag som tycker att jag har det tufft när vi typ får ett prov i skolan, de kan inte ens gå i skolan. Jag kan också klaga på att jag inte får den senaste mobilen eller spelkonsolen, men de flesta här har inte ens elektricitet i sina hem, många bor i en bajshydda på en soptipp typ. Och de kanske behöver leta mat på soptippen. Så när vi klagar på skolmaten kan vi tänka på barnen i Afrika, och se om vi hellre letar mat på en soptipp än äter upp fiskgratängen som man inte riktigt tycker om. Det är faktiskt en bajshydda mitt emot mitt hotell, och där bor en mamma och pappa med sina 7-8 barn. Fast pappan är nästan aldrig hemma, vad jag ser i alla fall. Och barnen brukar jag se gå ut på morgonen för att tigga pengar. Mamman är den som är hemma mest, fastän hon knappt är hemma. Men seriöst, de bor tio pers i en hydda på typ 15 kvadrat. Nu fattar man verkligen hur bra vi har det, fastän den här familjen har det ganska bra jämfört med många andra. De får i alla fall resterna från hotellets restaurang, så de har nästan alltid mat så att de klarar sig. Det finns nästan ingenting som slår lyckan man ser i deras ansikten när de får pengar eller mat!
Nu ska jag gå ut och käka, och kanske ge lite pengar till barnen, ses snart igen!
Bra att du stötte på fattigdom. Du beskriver det bra!
SvaraRadera